Ert idiotiska spel!

Nu är det dags igen!
Att vandra ensam i mörkret.
Vandra ensam i mörkret med skuggor som förföljer en.
Skuggor som man helst vill springa ifrån!
När man vandrar på vägen kan man höra röster som ber en komma tillbaka men när man vänder , flyttas även rösterna.
Man går ensam och försöker tänka på att bra man gjort !
Varje sekund tänker man på vännernas svek , deras lögner som fått mig hit. Det är dem som drog mig ner.
Det finns ingen utgång, Inget ljus som man kan följa.
Man önskar att man hade tagit livet då all skit började, Hade man vågat göra det hade man aldrig hamnat i mörkret, man hade inte behövt vandra ensam mot vägens kant.
Jag skulle lyssnat på mamma när hon sa att man aldrig sa binda sig med någon / några . de gör en bara illa.
Mamma hade rätt jag skulle aldrig frågat om jag fick vara med!
Jag har nu spelat mina kort och nu måste jag även stå för mitt spel!
Det är inte mitt spel som är fel utan era regler.
Era idiotiska psykiskt störda regler fick mig att gå i väggen. Det var nog så man vann. att få de andra i ett tillstånd då de inte längre gillar sig själva.
Nu har jag förlorat, jag tycker inte längre om mig själv och jag hatar den jag blev efter ert spel!
Nu är det dags att säga hej hej och fortsätta gå min väg mot vägens slut.
Cindii

jag finns här för dig, alltid. <3

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress