Jag har känt av länge att det är något som inte står rätt till men inte kunnat sätta fingret på vad det är! 

Jag började må sämre och sämre redan efter semestern! Jag visste att en av mina kollegor skulle sluta, ja min älskade stödstrumpa! Vi började samma dag på just åsikten!

Hon skulle flytta och då började jag förstå att jag trivs inte längre! Jag jobbade på precis som om inget var fel! Började bli allt mer sjuk(feber snorig huvudvärk) men tog inte detta på så stort allvar! Ryggen gjorde mer ont än vanligt men eftersom jag har problem med ryggen var inte deg heller någon varningsklocka! Började glömma saker jag hade bokat in! 

Men en dag på jobbet så fick jag veta att en annan kollega hade varit på intervju! Då bröt jag ihop på jobbet! Grät o ville inte mer! Jobb kvällen gick och tänkte inte mer på det! Eller det snurrade i huvudet länge men förnekelsen om det var större än själva problemet! 

Dagarna fick och jag blev allt mer stressad! Tog en lugn vecka och planerade inget alls just den veckan men det gav mig bara mer panik! Frågade någon hur jag mår bröt jag ihop! Kunde inte se el höra åsikten utan att en klump i magen kom! 

En kväll när jag skulle jobba :

Kommer ner till min cykel inser att jag glömt väskan , upp igen för o hämta, kommer ner inser att jag satte nycklarna i dörren, upp igen och hämta dem! Cyklar till jobbet allt går bra! Ner i källaren för att byta om , inser att jag glömt sadelskyddet så upp igen och hämta det, byter om och går upp till avdelningen, inser att mobilen ligger kvar på hyllan, var bara att gå ner igen! Väl uppe igen hos L så har jag nu lagt mina jobb nyckar på bänken istället, går mer igen och nu börjar jag inse att något är fel! L ber mig att gå in till LA men jag vet inte vem det är? Är det någon ny frågar jag, L skrattar o berättar att denna person har alltid bott där! Det tar en stund innan jag kommer tillbaka till avdelningen i huvudet och inser att jag är på B1 och inte som normalt på b2 (ska vara på ettan denna kväll) L säger det är nig bästa att vi går två och två ikväll! 

Vid fikan säger L jag får ta ditt blodtryck och puls visst, blodtrycket var bra undertrycker var lite högt men min puls låg på 86 efter att vi fikat!

Under kvällen sen kände jag mig stressad och helt slut! Blev yr bara av att ha tittat ner! Inne hos N säger L Jonna kan du ge medicin? Visst säger jag och gör som jag alltid gör men när jag håller medicinerna i handen står jag o glor på påsen, frågar L vad gör jag med denna!? Dem har jag aldrig sett innan! Fast att jag delat ut dessa påsar i va 5 år! L blir orolig o säger åt mig att sätta mig på kontoret och tar btr o puls igen, btr låg som innan men pulsen var uppe på 90! 

Kvällen avslutades och jag cyklade hem' såhär har jag arbetat sen dess! Jobbat i 40 graders feber och jag bröt ihop på jobbet en eftermiddag, visste inte vad jag skulle göra fick lämna avdelningen en stund,  men i fredas sa Kroppen helt ifrån! Skyhög feber och blev säng liggandes! Så på söndagkvällen bestämde jag mig för att nu är det nog! Jag sjukskriver mig hela veckan för att kunna återhämta mig lite! Mina kollegor (de flesta) vet varför jag är hemma!