För 15 år sedan jag var då 6 år och pappa blev nersparkad och spräckte skallen. han fördes illakvickt till lund där han låg länge! han är inte samma person idag som han var då! Det är mycket som han inte kommer ihåg från närvi var små! Då sa vi alla 4 barn och mamma att detta var den värsta dagen i vårt liv men det skulle vi snart få veta att det var det inte!

Jag minns det som igår.

Mamma och jag hade varit och tankat och satt därmed i bilen när samtalet kom från syster som innan dess fått samtal från jonas!

Får jag prata med mamma hör jag en ledsen röst i luren när jag svarat!

Ger mobilen till mamma och pulsen stiger musiken tystnar.

Mamma bryter ut i gråt, jag sitter jämte och fattar inget alls. Pulsen stiger mer och mer. Vad har hänt är det mina små barn eller vad handlar detta om?

Mamma vill knappt svara på min fråga om vad som hänt. När jag väl får svar på min fråga märker jag hur tårarna börja strömma. Mamma sittter jämte och gråter redan. Jag tänker är det verkligen min bror och pappa som ligger på sjukhhuset i stockholm? Den tanken fick man bara inte tänka men det var ju precis det som var sanningen! När vi svänger in på parkeringen utanför lägenheten tystnar bilen och tystnaden blev större.

När vi kommer in möts vi av 2 glada barn som inget förstår. När vi pratat med syster och försöker få tag på pappa och Dennis. hittar vi även massa artiklar om en misshandel i jakobsberg, precis där pappa bor. Lillebror säger inget utan stänger in sig på rummet. När jag sätter mig i stolen i tv-rummet  med datorn i knät och tårarna bara rinner kommer Destiny och ska ge mig tröst. Hon tittar på mig med sina klarblå ögon och säger med gråten i halsen KOMMER DENNIS OCH DÖ NU? Då kan man inte låta bli och små le. inte av gläde gläde utan av att hon ändå förstår en del av vad som sägs. Jag går och undrar över om någon har berättat för frida? Dennis flickvänn. Beslutet om vem som skulle ringa blev jag. Många signaler gick innan en trött frida svarade. Jag frågade om hon hade hör men hon blev ett frågetecken i andra sidan luren. Jag fick berätta att dennis var grovt misshandlad och låg på sjukhus jag fick berätta allt om respiratorn som hållt han vid liv under natten och om hur han mådde. Jag hör hur hon grips av panik och försöker lugna henne med att han lever och det är allt vi behöver veta just nu. Jag fårgade henne om hon ville komma upp men hennes syster kom. Vi visste inte på vilket sjukhus han låg på utan det var en lång och jobbig prosess att leta upp han men tillslut av polisens hjälp hittade vi han och beslutade oss för att åka upp. Jonas fick ta ledigt från jobbet i allhast och köra mamma mig och frida upp.

Pappa hade för längesedan redan lämnat sjukhuset. Han hörde vi av på vägen upp. detta var den längsta stockholms resa  jag någonsin gjort. Frida sa under hela resan jonna jag måste lära mig teckenspråk. Det var då jag fick en klup i bröstet och tanken slog mig, Måste jag lära alla i familjen teckenspråk nu? Väl uppe  möts vi av en tyst avdelning då besöks tiden var slut för längesen. De tog emot oss vänligt då vi redan hade förvarnat dem att vi åkt långt. Dennis var mörbultad och helt förstörd, Inga tänder huvuvdet hade ett fotavtryck. Han var blå och svullen men hans humör var på topp! Han var hög på all morfin och ville inget annat en att följa med oss hem. Han blev glad över läsken jag köpt till han, En massa tidningar köptes med. När vi väl lugnat ner oss lite lämnar Frida ensam med Dennis. Vi plockar upp Frida och åker hem och lämnar Dennis. Att försöka sova gick bara inte. Det var bara att gå och jobba dagen efter och den dagen var inte rolig. Allt spreds på facebook och nästan alla visste om det. När vi hämtade Dennis på tåget hjälpte en man han av tåget och väskan fick han hjälp med, Vem FAN sätter en grovt misshandlad 21åring på ett tåg hem?

Väl i bilen blev han överlycklig av mat kassen jag köpt till han, allt med flytade föda och pasta för de behövde han inte tugga utan bara svälja. Att gå i trappor var ingen hitt när man snurring och knappt kan se.

Dagarna gick och smärtan blev värre för dennis, på akuten sa de ta 2 alverdon och ring om de inte blir bättre! 2 ALVERDON till en som blivit misshandlad hjälper knappast! Tur att familjen kunde hjälpa han med både ena och de andra.

Ingen av hans kompisar hörde heller aldrig av sig , så detta blev en jobbig tid. Allt fler dagar passerade utan någon vidare sanning i o varför de hade hänt!

Jag tog ledigt och följde med min bror på rättegången. Denna gång gick resan till Stockholm mycket snabbade och vi lyssnade på samma låt hela vägen upp! Väl uppe bodde vi hos pappa och Anki. Vi gick på Grönalund och i stan under dagen. Jag vann dock 5 kampen och fick en tröja.

De 3 "dömda" var polacker och det innebar att det behövdes tolk. och det i sin tur innebar många pauser. Deras advokat var helt störd i huvuvdet. Han fick det att framstå att det var Dennis och pappas fel. Man fick sen en film ( Bilder tagna snabbt vid en bankautoat) Jag är glad över att det bara var pappa man fick se i bild för Dennis var mer mörbultad en pappa. Att sitta i rättsalen gjorde mig lugn på någon konstigt sett. Men det berörde mig mycket. Pulsen var ena stunden jätte låg och sen vissa stunder ville man bara gå fram och klipppa till de som gjort min brors liv till ett lidande. Vi satt i rättsalen många timmar. det fanns 3 vittnen men endast 2 vågade vittna! Den ena killes tjej var också på plats och skällde ut mig och Anki i en av pauserna. Att det var så synd om hennes kille och henne att de inte hade fått ses på alla dessa månader, Jag ryter tillbaka med all min sista kraft. SYND OM DIG? hur fan tänker du nu? Ser du hur min bror ser ut? Han är ju skadad för livet och det är din killes fel! Du kan fan inte tycka synd om dig och din kille han har ju för fan satt sig i skiten själv.

Hon svarar mig med Men han är oskylldig.

Oskyldig? ÖÖ Hallå!!! Han har precis erkännt och ger vad de vill ha! Han ber ju om ursäkt av hela sitt hjärta!

Hon ser då ner på fötterna och säger men tänk på mig.

jag bryter ut i skratt och lika så gör Anki innnan hon svarar Du är ju blåst!

Sen kommer de andra och allt fortsätter.....

Den fortsätter många timmar. De pratar om att fortsätta imorgon så jag ringer min chef under en av pauserna och förklarar läget och får därför ledigt en dag till!

Rättegången tar många timmar som sagt men när vi kommer ut från rätten är det bara att åka till pappa och hämta bilen och åka hem till ljungby igen! Väl hemma åker jag hem till mig och Dennis åker hem! Nu var det bara att vänta!

Nu börjar kämpandet med tänderna försökringar hit och försäkringar dit. Både mamma och jag hade hem försäkringar och dennis ingick i dem så det var många papper som skulle skrivas på!

De ena tandläkar besöket efter det andra och väntetider mellan varven och infektioner och operationer och fel sättningar och alla annan skit så efter ca 1 år han han äntligen fått en framtand igen! Det dröjde "BARA"12 månader altså ett år för att få en tand! 

 

Idag 5 år senare mår dem bra. Pappa har inga men efter detta men för min bror kommer detta alltid vara ett sår som aldrig läker. Han kan idag göra allt han vill men skärcken finns alltid kvar, kommer detta hända igen?