Igår pratar jag med Sulle. Han ligger ännu på sjukhuset men internet finns där, och han snackar med mig via msn.
Fan vad jag har saknat denna grabb. Det finns inga ord som beskriver din saknad, inga ord kan beskiva ögonblicket då jag fick se dig i cam, inga ord kan beskriva när jag förförsta gången på sjukhuset i Halmstad, Det finns ingen som känner som jag , Det finns ingen som kan ta den känslan ifrån mig heller. Den känslar går inte heller beskriva med ord det ända ord man kan säga är UNDERBAR. När vi snackade igår var du dig själv vilket gjorde mig jätte glad:) Du visade ditt leende, du kunde  inte låta bli att visa dina magmuskler:) Du kunde inte låta bli att sjunga om vilket lag du gillar:) när du började sjunga om det fick jag bara en tanke i mitt huvud, Festen innan du åkte till Halmstad för att sola och bada. Jag fällde en och en annan tår då när vi snackade på msn, inte vet jag varför men det var nog bara för att du sa att du får komma hem om en vecka. Det är bra men jag vill bara ditt bästa vill inte att du ska ha ont mer. Det är inte ditt jobb att ha  ont, Ditt jobb är att träna, bygga muskler.jag vet inte längre vad jag ska säga emr en älskade Sulle kom hem för vi längtar efter dig.