Vi har haft våra dalar, inte för att hela min familj är en stor dal vi har haft toppar med! 

Men alkohol är ett kommande skrämmande fenomen . 

När man var liten förstod man inte vad det var eller vad som hände, det måste komma en närmare , det måste komma en riktigt in på livet! 

Alla berättade om alkohol fest och glädje , man förknippade alkohol med något roligt! Föräldrar drack på fest och det intrycket har nog de flesta barn! En positiv inställning! Eftersom att ens föräldrar är ens förebilder! Aldrig blev de så berusade att man fick en dålig bild av just alkohol! Oftast lämnas barn bort om det ska drickas ordentligt! 

Men det finns nackdelar som en del barn tyvärr måste uppleva! 

Alkoholen och dess problem måste komma en närmare in på livet! 

Jag har lärt mig den hårda vägen vad alkohol kan göra till människor! 

En morfar som alltid har tagit till flaskan när något känts dåligt även bra! 

En morfar som jag älskade av hela mitt hjärta ,minns dagarna man spenderade med honom! Minns dem än idag! Kan gråta ibland när jag tänker på vad roligt vi hade då! Det var innan man visste vad han gjorde , innan man förstod bättre själv! Det gick överstyr och vi tappade kontakten, kommer nog aldrig kunna förlåta honom för att han valde alkoholen före sin familj! 

Idag är han nykter, vi bor i samma stad, vi möts ibland men jag hälsar inte! Tror inte ens han vet att det är jag! Jag får ångerst när jag ser honom, vet att han är nykter men känslan över att bli lämnad finns kvar! 

En far som alltid valt alkoholen finns också med i bilden, med hand jobb så träffade man inte honom så mycket men ölen var ett måste när van kom hem! 

Jag kan ärlig säga att när vi fick beskedet om skilsmässa blev jag inte direkt ledsen utan snarare glad, kanske skulle pappa bli bättre? 

Skulle han sluta dricka så mycket? Jag ska inte säga att han bara drack för jag hade många härliga dagar med pappa med, men konstigt nog minns man de dåliga starkast! 

Inte blev det bättre av att de skildes snarare värre, jag blev rädd för min egen pappa, ska ett barn känna så? Vart fanns han när man hade det svårt eller jobbigt? Visst han kunde ringa men det var inte ofta! Jag kan även säga att jag ör inte Guds bästa barn när det gäller att förlåta men han gav mig inget val. 

Han flyttade sedan till en annan stad och man behövde inte skämmas över honom om man skulle möta honom på stan onykter! Idag har vi en kontakt som är hyffsad god! Bättre kommer den inte bli, han dricker fortfarande men eftersom att jag är vuxen och inte skickas som ett brev behöver jag inte se ölen längre! 

Jag ska inte bara sitta o säga att man inte ska dricka för det gör jag själv men absolut inte mängder! Jag kan räkna på en hand så många gånger jag intagit alkohol iår! 

Jag tycker inte det är så vidare gott och jag har lärt mig att säga nej till fest och allt vad det innebär. 

Jag har sagt till mig själv att väljer personerna i min närhet att ta alkohol istället för att träffa mig som knappt aldrig dricker är dem inte värda min kärlek eller omtanke! 

Jag menar inte att mina käraste måste vara nykterister tvärtom drick du men du väljer  Aldrig alkohol före mig! Där går gränsen! Senast igår skulle jag äta med en vän men h*n valde att festa istället för att höra av sig att h*n ville festa istället! Hade personen sagt ifrån att den ville festa , visst helt okey och då hade jag inte behövt sitta o vänta på att personen skulle komma hem!