Ja då är jag nära bristningsgränsen, ja jag är trött på allt, mitt jobb har tagit all min energi och jag kan inte längre gå till jobbet med ett leende, snarare gråter jag när jag ska jobba! Gråter när jag cyklar hem! Jag orkar inte mer! Gråter bara någon nämner jobbet just nu! Inte blev det bättre när min högsta chef inte tar mig på allvar när jag berättade hur jag mådde! Han sa om det är så akut får du ta det med din chef! Så på måndagens en engång be om att få bli omplacerad, vilket jag ändå måste efter jul men sålänge orkar jag inte! Vissa säger bit ihop, andra säger sjukskriv dig, den ända som förlorar på det är du själv om du inte gör något nu!!! Inte blir det bättre av att min bästa kollega ska sluta och flytta! Vi gick in tillsammans och vi ska bannemig lämna tillsammans med!
Jag har dåligt samvete av att behöva lämna mina underbara kollegor och boende men jag mår inte bra där jag är nu!
Jag saknar min gamla chef så otroligt mycket!
Jag hoppas på att jag kan placeras omgående!!!
En av tanterna på jobbet frågade mig hur ska det bli med oss när både du och Evelina ska sluta? Ja vad ska jag säga? Ni kommer få det lugnt och skönt men enligt henne var det ingen mening att leva , det känns i hjärtat! Men måste tänka på mig själv! Så stödstrumpan vi kom med en vind stormade runt och lämnar ett kaos efter oss!!
MENY
0