MENY
Det finns många saker som jag håller för mig själv.
Men idag tänkte jag berätta några saker som jag inte vet om jag berättat för er innan.
Jag ska börja från början.
När mamma väntade mig fanns det inte bara jag utan en till , jag var tvilling..
men denna underbara varelse klarade inte sig, Det utvecklades aldrig.
Jag föddes sen 19 juni 1991, i Ljungby (småland)
Eftersom att jag var var så liten 42 cm och vägde 2010 gram fick jag åka akut till Växjö och ligga i kuvös i 5 dagar. "Vanliga " barn kan ha sorlek 52 men inte jag , jag fick ha dockkläder från början.
Jag bor nu i ljungby
3 år senare när jag cyklade på min trehjuling gick det lite snett, Jag skulle cykla ner för en backe med en skarp sväng och nyklippta rosenbuskar.
Slutade med att jag cyklar rakt in i dem och får en pinne rakt upp i gommen och tvingas ligga på sjukhus och sy i gommen.
När jag var 6 eller 7 bor jag i ängahult och lyckas bryta nyckelbenet, det börjar med att jag springer med en plåthink med vatten i, den skulle till sandlådan.
men jag kom aldrig så långt. efter vår altan hade vi en stor sten och den var hal och jag ramlar med hinken och blev jätte blöt, springer in till mamma och gråter och säger-MIN NYA TRÖJA ÄR BLÖT. Byter tröja och fortsätter leka med mina syskon, 2 veckor senare tycker mamma att jag får konstigt med min axel och bestämmer att vi ska åka till sjukhuset, Där trycker en läkare på mitt nyckelben och frågar om det gör ont men inte gjorde det det.
Läkaren bestämmer sig för att vi ändå ska rönka.
När han kommer ut är han vit och säger Jonna det är av. Jag bler jätte glad och tror att jag ska få gips men inte det , han sa sedan att hade jag varit en "Normal" unge hade jag svimmat.
Sedan fick jag gå med en "sele" men det varade inte länge så nu är den sne men jag lever ändå.
vet inte om detta skedde innan eller efter nyckelbensolyckan men min pappa blev nedsparkad på stan. han spräcker skallen och var borta ganska länge, än i dag kan han känna av värk och så. Min pappa har nästan aldrig varit hemma under min uppväxt.Han har jobbar mest hela tiden och när han inte gjorde det var han på någon pub och söp, ibland med min morfar. (Riktiga)
När han väl var hemma och nykter gjorde vi mycket.
Vi flytatde till Angelstad och bodde där några år och allt var bra tills en dag då bomben släppte mamma och pappa skiljde sig år 2002.Innan dess gick farmor bort.
Pappa flyttade till stan och vi till ett annat mindre hus i Angelstad.
Där bodde vi inte länge , vi flyttade tillbaka till Ljungby i ett hus, sen flyttadee vi till en lägenhet och sedan till en annan lägenhet.
Min älskade g-mormor fick hastigt bort jag var borta från skolan väldigt mycket. Var ofta hos moster Pia och pratade precis som jag var när mamma och pappa siljde sig likaså när när farmor dog.
sedan flyytade vi till utanför lagan och sedan till vittaryd.
Efter det flyttatde vi till stan igen och sedan flytatde vi hop med mammas kille Jonas och hans barn. Nu var vi en stor familj och det funkade inet så nu bor vi själva igen Jag mamma och lillebror.Syster fick sitt första barn 2005 River, 2007 kom Destiny.Storebror skaffade eget företag och bodde nästan uppe i Stockholm.
Under dessa år flyttade vi med pappa med många gånger, 2007 tror jag det var gick Pappas tjej bort och han flyttade till stockholm. Kontakten med pappa försvann när han flyttade om inte innan.
Även om jag lever i ett stressigt liv med en pappa och morfar som alkolister kan jag ändå säga att man klarar allt, Alla hårda ord alla gånger jag har fått fly från dem så har jag klarar mig och inte gett upp hoppet om att livet kan bli bättre, Det är mest pågrund av min underbara Mamma som alltid ställer upp och finns där. Mina syskon är med Guldvärda. Vi ställer upp förvarandra i alla lägen.
Mina mostrar och deras killar och barn och varit en stor klippa att luta sig mot när vindarna blåst hårt. Mormor Och "Morfar" har även dem gett mig stort stöd TACK.
Men mina vänner är de personer som hjälpt mig mest när jag inte velat eller kunnat prata med familjen. Ett stort tack till dem.
Jag saknar dom där orden
Som du alltid viskade till mig
Jag saknar känslan som jag hade
När jag var nära dig
Du liksom glider ifrån mig
När jag vill ha dig nära
Alla dom här känslorna
Är så svåra att bära,
När dom väl sköljer över mig
Som en jättelik våg
Då behöver jag dig,
Mitt liv, min drog
Men du finns inte där
Du är så långt bort'
Medans vägen till mörkret
Är oändligt kort
Jag vill ha dig här,
Älskling
Jag vill höra ditt hjärta
Det är du som botar sorgen
Och tar bort all smärta.
Anonym
hahaokej :D
1